Hoppa till innehållet

Alla andra fuskar. Eller?

I egenskap av marknadskontrollmyndighet får Boverket ofta höra att ”det finns en massa fuskare därute”. Med det menas att vissa tillverkare lägger mer energi på att hitta kryphål i regelverket än på att faktiskt följa det. Att många användare, i detta fall byggherrar, inte drar sig för att direktimportera produkter som saknar bedömda egenskaper, allt för att spara ett par kronor. Att ekonomiska aktörer får komma undan med vad som helst för att tillsynen inte fungerar som den ska. Ja, det är många allvarliga klagomål som vi får ta del av. Men stämmer de verkligen?

Ingen rök utan eld, som ordspråket lyder. Byggherrar har vi i Sverige ingen statlig tillsyn över, utan den sker hos byggnadsnämnden i respektive kommun. I egenskap av sektorsmyndighet för byggprodukter får Boverket ändå göra ett kort inlägg i debatten och förtydliga att det fortfarande är användarens ansvar att ta reda på produktens lämplighet, oavsett om den är CE-märkt eller inte. Om byggprodukten inte har bedömda egenskaper så får den som är ansvarig för byggnadsverket göra egna tester för att få reda på dem, så kontentan blir att det inte lönar sig att fuska.

Något som Boverket däremot har tillsyn över är de ekonomiska aktörer som säljer byggprodukter i Sverige. Och visst har vår marknadskontroll kommit i kontakt med en och annan tillverkare som inte följer reglerna! Men det har sällan berott på medvetet fusk utan snarare på okunskap, eller, ännu värre, på att reglerna inte har varit tillräckligt tydliga och kunnat misstolkas. Det här året inleds en revidering av den EU-förordning som reglerar CE-märkning av byggprodukter. I dialoger med aktörer på den svenska marknaden kommer det fram att jo, visst kan reglerna vara krångliga och fyrkantiga men samtidigt får vi höra att de har bidragit till en kompetenshöjning och ordning och reda i företagen. Den gemensamma lagstiftningen bidrar med transparens och tydlighet i strukturerna.

Och till sist, det här med tillsyn. En av invändningarna i debatten, även på europeisk nivå, är att marknadskontrollen inte fungerar. Är det så eller är det bara så man säger för att alla andra säger det? Kan det vara att förväntningarna inte är rätt ställda eller handlar det om resurser till och inriktning i tillsynsarbetet?

Vi har ett system där ett tredjepartsorgan är olika mycket inblandat i tillverkningskontrollen beroende på vilken produkt det handlar om. Det är till exempel oftare tredjepartsorgan inblandade för produkter som har stor betydelse för byggnadens bärförmåga än för produkter som har med värmeisolering att göra. Som marknadskontrollmyndighet anser vi inte att vi ska ifrågasätta tredjepartsorganens kompetens och arbete om inte något är uppenbart konstigt. På samma sätt ska en användare kunna lita på produktinformationen som tillverkaren tagit fram – om inte något är uppenbart konstigt med den. Och om något faktiskt verkar konstigt går det bra att göra en anmälan till marknadskontrollen. När man sållar bort de som missförstått kraven eller lurat sig själva, ja, då återstår de som faktiskt fuskar, men då fångas de förhoppningsvis upp av marknadskontrollen.

 

Publicerad: 16 oktober 2020, kl. 09:25 Senast uppdaterad: 16 oktober 2020, kl. 09:27