GD-bloggen

Ganska ofta träffar jag personer som tror att S-märkning av elektriska produkter fortfarande är ett statligt krav. Jag ser det som att den svenska modellen med kontroll av elektriska produkter varit väldigt framgångsrik genom åren och fastnat i medvetandet hos befolkningen. Men idag är det CE-märket som vi ska titta efter på elektriska produkter, och det har en annan innebörd en det välkända S-märket. Dags för lite historik!

När Sverige elektrifierades med början under 1800-talets senare del var motorer i industrin, mjölkmaskiner i lantbruket och belysning i bostäder några typiska användningsområden. Antalet elektriska produkter var inte så stort, och elanläggningarna relativt enkla. Allt eftersom vattenkraften byggdes ut i Sverige ökade elanvändningen och fick större utbredning. I olycksfallsstatistiken kan vi se att antalet dödsolyckor orsakade av el steg kraftigt under 1900-talets första decennier. Samma förhållande gällde antagligen för bränder orsakade av el.

Den statliga inspektionen av elektriska anläggningar hade inte möjlighet att övervaka den snabba utvecklingen till fullo. År 1925 grundades Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB (Semko) av Svenska Elverksföreningen, Brandförsäkringsbolagen och Elektriska Prövningsanstalten (den senare en konsulterande ingenjörsbyrå). På statens uppdrag fick Semko ansvar för förhandskontroll av elektriska produkter som skulle säljas i Sverige. Beviset för att produkten kontrollerats var S-märket. Systemet finansierades av licensavgifter. Enligt Semkos årsredovisning 1991/92 fanns 57 688 produkter med giltiga godkännanden.

Efterhand som Sverige närmade sig EU beslöt riksdagen att anpassa kontrollordningen till EG:s lågspänningsdirektiv från och med 1 juli 1993, för att uppfylla EES-avtalet. Därmed slopades kravet på statligt förhandsgodkännande liksom den statliga registreringen och registreringsavgiften som införts några år tidigare. Semko och rätten till S-märket såldes till ett företag, som än idag använder S-märket för att visa att produkten tredjepartscertifierats av företaget.

Sedan 1993 är det alltså CE-märket som du som konsument ska leta efter (med undantag för vissa produkter där vi inte har gemensamma EU-regler). Märket innebär att tillverkaren intygar att produkten överensstämmer med de lagstadgade kraven på säkerhet, hälsa och miljö, men även andra produktegenskaper. Marknadskontrollen av dessa CE-märkta elektriska produkter, den gör vi på Elsäkerhetsverket.

Och hur gick det med olycksfallsstatistiken när den obligatoriska S-märkningen avskaffades? Glädjande nog har antalet dödliga elolyckor minskat sedan 1940-talet, och är nu långt under antalet under 1920-talet, trots att vi idag använder mycket mer el och många fler elektriska produkter!

Elisabet Falemo, Elsäkerhetsverket