GD-bloggen

I dagarna har jag firat ett år på Elsäkerhetsverket. Det har varit ett år med mycket nytt, många nya bekantskaper men också ett nytt sätt att arbeta. Jag började nytt jobb mitt i en pandemi. När alla nya kollegor jobbar hemifrån och när samarbetspartners endast träffas online, ja då tar det både tid och fantasi att förstå hur allting egentligen hänger ihop och fungerar. Men bilden är att vi gjort något fantastiskt som fått allt att funka trots krav på orimligt snabb omställning. Det är det viktigaste jag tar med mig från pandemin – snabb omställning är möjlig, alla svar behöver inte finnas innan vi sätter bollen i rullning. Som vi säger i Värmland; det ordnar sig.

Det är mycket i samhället som har förändrats. Det traditionella sättet att köpa varor i butiker efter att vi både tittat och känt på dem, var över en natt inte längre självklart. Till och med de mest inbitna traditionalisterna bland oss gick över till e-handel. Marknadskontrollen är ju naturligtvis tvungen att följa med i den utvecklingen, dels för att vi inte längre kunde röra oss i affärer på samma sätt som tidigare, men också för att marknadskontrollen givetvis måste bedrivas där den gör nytta, och det är där konsumenterna handlar.

Vi ser att med en förändrad marknad och nya affärsmodeller så förändras också förutsättningarna för att bedriva traditionell marknadskontroll och har samma effekt. Många e-handelsplatser som drabbas av ett försäljningsförbud väljer kanske att köpa in en liknande produkt från en annan tillverkare nästa gång. Marknadskontrollen måste därför utvecklas och försöka nå andra effekter än att bara hitta de produkter som inte uppfyller kraven. Elsäkerhetsverket arbetar mer med marknadskontroll i projektform, det gör att vi når fler aktörer med liknande produkter, vi kan sen jämföra resultaten och nå ut till konsumenterna med kommunikationsinsatser och vi når importörer och distributörer med utbildning. Därigenom nås en större effekt än vad försäljningsförbuden ensamt klarar.

Många aktörer är inte representerade i EU men kanske har en webbplats på svenska och målar upp bilden av att vara en svensk butik. När konsumenten köper varor därifrån visar det sig i efterhand att de kommer från ett land utanför EU. I de här fallen har konsumenten, ofta omedvetet, förvandlats till privatimportör, och får ensam bära hela risken med en många gånger farlig produkt.

Det borde vara självklart att marknadsplatser som förmedlar produkter som säljs från tredje land ska informera konsumenterna om att det blir en privatimport och vilka skyldigheter som kommer med det. Om man inte informerar om det så riskerar man en osund konkurrens och i slutändan är det konsumenternas liv och välbefinnande som står på spel.

I höst ska lagpaketet Digital Services Act, som är tänkt att reglera e-handeln, klubbas igenom och vi hoppas det blir första steget mot ett bättre skydd för kunder som väljer att handla online.