GD-bloggen

Det finns många mörka moln på den handelspolitiska agendan. Världshandeln har bromsat in, vi ser protektionistiska tendenser såväl på vår kontinent som globalt och Brexit innebär en utmaning för EU och för den så viktiga inre marknaden. Men jag brukar påminna om att vi inte får glömma alla de positiva drivkrafterna: innovationskapaciteten i våra företag, frihandelsavtalen som förhandlas, hållbarhetsfrågornas intåg med buller och bång i handelspolitiken. Just hållbarhetsfrågorna sätter regleringssamarbete i fokus, inte minst genom Agenda 2030. Jag tänkte använda mina rader här för att resonera just kring våra myndigheters roll i Agenda 2030.

Handel har en alldeles central roll i FN:s globala Agenda 2030: både som ett medel för att skapa de resurser som krävs för att uppfylla målen och som egna, självständiga mål för en hållbar värld. Även utformningen av tekniska regler och kvalitetsinfrastruktur ska sträva efter att bidra till hållbar utveckling. Men medan målen i Agenda 2030 är globala, så är ansvaret för att genomföra dem framförallt nationellt. Den uppdelningen riskerar att skapa målkonflikter och ökade hinder för handel – därför är samarbete vid framtagande av nya krav för varor viktigare än någonsin. Med andra ord: utan samarbete kommer de globala målen i Agenda 2030 inte kunna nås.

I det här sammanhanget vill jag påminna om det självklara att handelshinder inte nödvändigtvis är protektionistiska. Hinder kan grundas i legitima regulativa mål såsom skydd för konsumenter och miljö. Samtidigt är det viktigt att regelgivare i enskilda länder inte glömmer att ta risken för ökade handelshinder i beaktande – hållbarhetsmålen ska implementeras så balanserat som möjligt.

Det är ingen lätt sak att undvika målkonflikter och ökade handelshinder. Det kräver samstämmighet mellan processer, olika intressenter och politikområden. Inom regleringssamarbete bör samordning ske genom hela processen – d.v.s. från antagandet av nya varuregler till marknadskontroll. Det är också bra om hållbarhetsfrågorna kan integreras i befintliga forum med koppling till handel och handelspolitik. Här ser jag att internationella samarbetsfora såsom FN:s Ekonomiska kommission för Europa och arbetsgruppen för regulativt samarbete och standardiseringspolitik (UNECE WP.6) har en viktig roll. UNECE-mötet som vi på Kommerskollegium anordnade tillsammans med Swedac i Stockholm nyligen visade att hållbarhetsfrågorna fångats upp i rätt forum.

Själv är jag med och driver samordningen av Agenda 2030 mellan våra svenska myndigheter. Hittills är det ett fyrtiotal generaldirektörer som träffas inom nätverket ”Svenska myndigheter i samverkan för Agenda 2030”, som vi lite förenklat kallar ”GD-forum”. Vi drar nytta av varandras erfarenheter, vi diskuterar hur vi på bästa sätt kan samverka för att bidra till hållbarhetsmålen och jag hör ibland tankar om hur vi kan bidra till hållbarhetsmålen på ett sätt som skapar så minimala störningar för marknaden som möjligt. Det, om något, är värdefullt.

Anna Stellinger, Kommerskollegium

Tullverket ansvarar för kontroll av varor som förs in och ut ur Sverige. Våra kontroller bidrar till ett säkert samhälle och möjlighet för näringslivet att konkurrera på rättvisa villkor.

Marknadskontroll är en viktig del för att garantera säkerhet, hälsa, konsumentskydd och rättvis konkurrens. Arbetet med produktsäkerhet berör oss alla och Tullverkets samarbete med marknadskontrollmyndigheterna är avgörande för att säkerställa att farliga produkter stoppas redan vid gränsen.

Aktuella exempel där samarbetet med andra myndigheter har fungerat bra är när potentiellt farliga produkter som ”fidget spinners” och ”hoverboards” har stoppats. I dessa fall rör det sig om varor som snabbt blir populära och som importeras av många olika företag för att säljas vidare via nätet eller på marknader och där importörerna ibland har svårt att sätta sig in i alla produktsäkerhetsregler.

För vår del är Marknadskontrollrådet, där alla marknadskontrollmyndigheter träffas, ett väldigt viktigt forum för att utbyta information och erfarenheter i marknadskontrollfrågor. Marknadskontrollrådet ger oss också ytterligare en plattform att nå ut med information om Tullverkets roll i arbetet med säkra produkter i importflödet. Vi har under året exempelvis fått möjligheten att medverka under den mycket uppskattade temadagen ”Din produkt ditt ansvar” något vi ser har stora effekter för förståelsen av produktsäkerhetskraven hos importerande företag. Även för Tullverkets personal har temadagen inneburit både fördjupade kunskaper och förbättrade kontakter med näringslivet och marknadskontrollmyndigheter.

Tullverket har också medverkat i framtagandet av en importbroschyr angående vad man ska tänka på ur produktsäkerhetsperspektiv när man importerar varor från länder utanför EU (https://www.marknadskontroll.se/informationsbroschyr-for-importorer/) Informationsmaterial av den här typen är viktigt för Tullverket då det skapar en bra möjlighet att ge importörer tydlig information om vilka krav som gäller vid import samt vem som ansvarar för tillsynen. Den möjlighet Marknadskontrollrådet ger till samordnad kommunikation kring importfrågor, och vilka krav som ställs på din produkt när du importerar, underlättar för dig som importör att få information om hur du ska göra rätt.

Tullverket deltar också i flera internationella forum inom EU tillsammans med representanter från svenska marknadskontrollmyndigheter. Det är väldigt viktigt för oss att framföra Sveriges ståndpunkter kring produktsäkerhets- och andra tullfrågor inom EU för att tillvarata myndigheter och näringslivets intresse på EU:s marknad. Inom EU ska alla importörer ha samma möjligheter och skyldigheter. Vi som konsumenter ska också kunna veta att en importerad produkt är säker när vi köper och använder den i EU.

Genom det nationella och internationella samarbete vi har med marknadskontrollmyndigheter och tullmyndigheter i EU hoppas vi att fler säkra produkter når konsumenterna under det kommande året.

Therese Mattson, Tullverket

För snart ett år sedan, den 18 september 2016, trädde ett EU-direktiv i kraft om marin utrustning. Direktivet reglerar bland annat hur man ska hantera utrustning som kan vara en risk för sjösäkerheten, hälsan eller miljön.

I och med direktivet har Transportstyrelsen formellt nu ansvar för marknadskontroll av marin utrustning som finns på så kallade EU-fartyg, det vill säga fartyg som för flaggan för något av medlemsländerna och som har krav på utrustning enligt internationella konventioner.

Marknadskontroll kan vara skillnad mellan liv och död.

Under förra året har vi på Transportstyrelsen gjort två anmälningar till EU-kommissionen som rönt internationellt intresse, och som visar vikten av marknadskontroll.

Det ena gäller en hydrostatisk frigöringsanordning för livflottar av typen SafeTmade LR-1, som blev en ”Safety Alert” (säkerhetsmeddelande) i EU-kommissionens informations- och larmsystem Rapex. Vi var först med att ge det säkerhetsmeddelandet i Rapex inom ramen för det marina utrustningsdirektivet.

Anmälan nummer två gäller en livbåt med stabilitetsproblem. Det ärendet pågår fortfarande eftersom vi behöver göra fler tester med fartyg som är utrustade med den typen av livbåtar.

Vi har även påbörjat ett ärende om ett reningssystem för avfallsvatten ombord, som vi bedömer lovar mer än det renar vattnet.

Vi på Transportstyrelsen har även tidigare arbetat med marknadskontroll av marin utrustning. Inte med utpekat ansvar, men för att det fanns procedurer för detta redan i det gamla direktivet och för att vi själva känt ansvar för att ha koll på att utrustning ombord på fartygen uppfyller vissa säkerhetskrav när det gäller utformning, konstruktion och prestanda.

Genom åren har vi stoppat utrustning och produkter med fel i samarbete med EU-kommissionen och övriga medlemsstater. Det har gällt livbåtar som inte uppfyller kraven, livbojar som sjunker, problem med ljus till räddningsvästar och piratkopierade och undermåliga hydrostater till livflottar.

Så visst gör marknadskontroll skillnad.

Jonas Bjelfvenstam, Transportstyrelsen