GD-bloggen

Jag vill i detta sammanhang särskilt lyfta den obligatoriska anmälningsskyldigheten. Alla negativa händelser och tillbud med egentillverkade medicintekniska produkter ska anmälas till IVO. Det är viktigt för ett kontinuerligt lärande. Du kan läsa mer om detta på vår webbplats, där finns ett faktablad med mer information om regelverket och vad som ska rapporteras.

Nu några ord om innovationer och tekniska lösningar inom vården och omsorgen. Det är viktigt och alldeles nödvändigt att utveckla och införa nya smarta tekniska lösningar som kan bidra till en ökad kvalitet och effektivitet inom vården och omsorgen. Men det möter också utmaningar – hur kan vi vara säkra på att olika tekniska lösningar inte orsakar säkerhetsrisker eller krockar med den enskildes behov och integritet utan snarare stödjer uppfyllande av detsamma?

Vinnova har haft ett regeringsuppdrag med syfte att ge stöd för att utveckla och etablera testbäddar (utvecklingsmiljöer) som skulle göra det möjligt för innovatörer att utveckla, testa och införa olika typer av innovationer inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen. Satsningen innebar att ny teknik, tjänster, organisation eller arbetssätt skulle kunna utvecklas och testas i samarbete mellan hälso- och sjukvård, äldreomsorg och företag. Den totala budgeten för satsningen var under perioden 2011-2016 ca 55 miljoner kronor.
För att Sverige ska behålla sin framskjutna position som forsknings- och innovationsland kraftsamlar nu regeringen med 845 miljoner kronor för innovation. Nu lanseras Testbädd Sverige för att uppmuntra till att nya innovationer testas och visst är det spännande, vilka möjligheter som öppnas – men som sagt – det utmanar också!

Gunilla Hult Backlund, IVO

Till exempel när man ska köpa nya vinterdäck till bilen eller när en ny kyl ska inhandlas. Och om jag ändå ska investera i en ny kyl så vill jag att den ska vara energisnål, men även tyst och rymma minst 10 liter mjölk och kanske en och annan holländsk ost.

I början av 90-talet blev energimärkningen som styrmedel svaret på frågan hur man skulle minska vitvarornas energianvändning, och först ut att få energimärkning var kylar och frysar. 1995 infördes den första energimärkningen med färgglada energiklasser i skalan A-G.
Tio år senare kompletterades energimärkningsdirektivet av ekodesigndirektivet, som ställer minimikrav på produkters energianvändning, och redan 2006 hade energianvändningen i hemmen minskat med hälften.

I dag står ekodesign och energimärkning för hälften av EU:s mål om 20 % energieffektivisering till år 2020 och en fjärdedel av de minskade växthusgasutsläppen. Dessutom har varje enskilt hushåll i Europa sparat i genomsnitt 500 euro per år till följd av dessa krav.

I Sverige är det vi på Energimyndigheten som är ansvarig marknadskontrollmyndighet för ekodesign- och energimärkningsförordningarna. Vi arbetar även förebyggande, bland annat genom att informera branschen om kommande förordningar och genom återkommande dialog med tillverkare, leverantörer och återförsäljare.

I dag ansvarar Energimyndigheten för 47 produktförordningar under ekodesign och energimärkningsdirektiven – allt från vitvaror till ventilationssystem. Vår marknadskontroll är helt avgörande för att ekodesign och energimärkning ska ha någon effekt.

Vi har under det senaste året även utökat våra resurser kring marknadskontroll för att behålla effekterna samt utveckla metoderna kring marknadskontroll av energirelaterade produkter, dels till följd av fler produktförordningar men även på grund av att de produkter som regleras blir mer och mer komplexa.

I ljuset av FN:s globala hållbarhetsmål och EU:s cirkulär ekonomipaket ser jag med spänning fram emot hur dessa styrmedel kan fortsätta att utvecklas till att täcka fler aspekter kring resurseffektivitet framöver.

Erik Brandsma, Energimyndigheten

Jag brukar i olika sammanhang påminna om något uppenbart: det är företag, inte stater, som handlar. Företagens verklighet måste vara i fokus när vi myndigheter resonerar kring vilken information företagen behöver, vilka svenska intressen som ska sättas i fokus i de många pågående förhandlingarna om frihandelsavtal och vilken typ av lagstiftning som behövs inom nya områden såsom delningsekonomin. Listan kan göras lång, men en sak är klar: företagens behov och utmaningar bör ligga till grund för vårt arbete.

Jag är därför speciellt glad över det uppdrag Kommerskollegium fått av regeringen inom exportstrategin. Vårt uppdrag att kartlägga och analysera de hinder svenska företag möter när de handlar med omvärlden är viktigt.

Som medlem i Marknadskontrollrådet bidrar Kommerskollegium med information om utveckling, tendenser och analyser med bäring på fri varurörlighet på den inre marknaden och internationellt. I vårt breda uppdrag som myndighet för utrikeshandel, handelspolitik och EUs inre marknad, har vi ständigt ögonen på fri rörlighet för såväl varor som tjänster, kapital, personer, data, investeringar m.m. inom och utanför EU. En viktig del i detta arbete är att även ta in företagens verklighet. Där är vår företagsundersökning 2016 mycket värdefull.

När vi nu inom kort presenterar slutresultaten i företagsundersökningen, är bilden som framträder nyanserad.

Inom EU pekar företagen på brist på likabehandling vid tjänstehandel, krav att anpassa varor och tjänster till nationella regelverk och momshantering som särskilt problematiska. Jämfört med undersökningen 2009 verkar det dock som om det skett förbättringar vad gäller produktanpassning och tjänstehandel, även om problem med produktanpassning kvarstår.

När företagen handlar med länder utanför EU är det i gengäld tullprocedurer och tullar som lyfts fram som problem. Anpassningen till olika tekniska regler är en växande utmaning. Man upplever även svårigheter med att få kännedom om och tillgång till de regler som gäller på en marknad (d.v.s. brist på regeltransparens). Den sammantagna bilden visar på behovet av att förstå de svenska företagens verklighet, så att de hinder som ännu finns kvar och ibland till och med ökar i betydelse, prioriteras.

I dessa tider, där protektionistiska tendenser kan tydligt skönjas anser jag också att det viktigt att hålla öga på att marknadskontrollen och varutillsynen inte riskerar att bli ett medel i protektionism utan fortsatt fungerar som verktyg för säkerhet och konkurrens på lika villkor och således befrämjar fungerande marknader. Detta gäller både inom EU och internationellt.

Inom kort presenterar vi hela undersökningen på Kommerskollegiums webbplats, på twitterkontot @kommerskoll, samt vid ett öppet seminarium den 10 november i Stockholm. Jag hoppas att så många som möjligt kan delta så att denna gedigna kunskapsplattform om de svenska företagens handelshinder kan bidra till väl riktade insatser framöver.

Anna Stellinger, Kommerskollegium