GD-bloggen

Boverket har tillsynsansvar för byggprodukter. För byggprodukter handlar CE-märkning om informationsöverföring från tillverkare till användare. CE-märkning av byggprodukter betyder att deras prestanda har bedömts och redovisats på ett harmoniserat sätt, men i slutänden är det användaren som själv måste avgöra om produkten går att använda som han eller hon tänkt sig. Man skulle därför kunna säga att byggproduktförordningen är något av en gökunge i CE-märkningsboet eftersom CE-märkning av produkter enligt andra rättsakter i princip betyder att produkterna är säkra eller godkända.

CE-märkning av byggprodukter blev inte obligatorisk förrän 2013 och Boverkets medarbetare använder fortfarande mycket resurser för att förklara hur det ska fungera och se till att det fungerar. Det var i samband med ett informationsföredrag för betongbranschen som mina medarbetare fick frågan: ”Men vem blir glad av att få den här informationen?”

Det svar som ligger närmast till hands är byggherren, som ju ansvarar för att se till att det färdiga byggnadsverket uppfyller de tekniska egenskapskraven. Det innebär bland annat att byggherren ska välja lämpliga byggprodukter. Informationen i prestandadeklarationen och CE-märkningen är därför nödvändig för att byggherren ska kunna ta reda på produktens väsentliga egenskaper.

Jag har inte alltid varit generaldirektör. Under mina år på Boverket har jag arbetat med många olika frågor, bland annat med konstruktion, och är därför medveten om vilka utmaningar byggherren får möta. Utan tillförlitlig information om byggprodukters prestanda blir det mycket svårare, om inte omöjligt, att bygga på ett säkert sätt. Jag skulle därför vilja säga att det i det stora hela handlar om mycket mer än om enskilda byggprojekt. Det handlar om frihet under ansvar. Vi ska ha tillit till systemet och mellan de olika aktörerna som alla gör sin del för att systemet ska fungera. De aktörer som inte följer spelreglerna ska fångas upp av tillsynsmyndigheterna.

I slutet av november fick Boverket besök av en lettisk myndighet som arbetar med tillsyn på byggarbetsplatsen. Utvecklingen i Lettland tog fart efter att ett köpcentertak kollapsade för fyra år sedan och femtio personer omkom. Då inrättades en central myndighet för byggtillsyn, som ett yttersta skydd när tilliten till byggherren sviktar. Myndigheten har mätapparatur med sig ut på utvalda byggen och kontrollerar att byggherren använt lämpligt material. Om olämpliga eller tveksamma produkter använts så informeras marknadskontrollmyndigheten som då kan vidta åtgärder mot dessa produkter. I Sverige lägger vi ett stort ansvar på verksamhetsutövare att följa regelverket och har inte den typen av aktiv tillsyn. Vi har inte heller någon central tillsyn över byggprocessen, utan den utövas av kommunernas byggnadsnämnder.

I avsaknad av en central tillsynsfunktion som sätter stopp för felanvändning av byggprodukter spelar marknadskontrollen en desto viktigare roll. Marknadskontrollens uppgift är att sålla bort de byggprodukter som inte följer gällande regler om produktinformation och som inte uppnår den prestanda som tillverkaren utlovat. Om undermåliga byggprodukter försvinner från marknaden blir det genast mycket lättare för byggherren att göra medvetna val och se till att det som byggs håller rätt kvalité. Det innebär också att samhället kan fortsätta ha tillit till byggherren.

Anders Sjelvgren, Boverket