Hoppa till innehållet

Till sist har årstiden glidit över i höst. Löven färgas gula, och jag kommer att tänka på producentansvar.

Under sommaren såg vi barn och unga glida fram på hoverboards. De smarta telefonerna låg på laddning varje ledig stund, för att vara redo för att jaga monster i spelet Pokèmon Go. Den trådlösa högtalaren spelade favoritmusiken och radioprogrammen. Robotgräsklippare gjorde att vi kunde tänka på annat.

Utvecklingen av teknik och elektronik är stark och användningsområdena blir fler. Vi får också fler trådlösa apparater, vilket i sin tur leder till en ökad användning av batterier.

Vad händer med alla dessa produkter när de är uttjänta? Idag har vi en ökande mängd elektronikavfall, och det avfallet är bekymmersamt. Det medför stora utsläpp av gifter till mark och vatten och är dessutom ett slöseri med resurser. Tänk om det mesta av elavfallet istället skulle kunna tas tillvara på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt och därmed istället ses som en resurs? Det är då jag kommer att tänka på producentansvaret.

Producentansvar innebär att den som ger upphov till en produkt ska ta kostnaderna för att samla in, återvinna och behandla avfallet som uppstår när produkten är förbrukad. Som producent räknas den som gör en produkt tillgänglig på den svenska marknaden. I producentansvaret ingår också att utforma produkten så att återanvändning och materialåtervinning främjas. Här finns ju en stor potential för producenter om det som idag betraktas som avfall istället skulle ses som en resurs.

För att kunna åstadkomma detta är det viktigt att producenter samverkar med avfallsledet för att produktutvecklingen ska anpassas till återanvändning och återvinning och för att återvinningstekniker ska utvecklas. Renare avfallsströmmar ökar chansen för att det sekundära råmaterialet ska vara attraktivt att återta till produktionsledet. Om man erbjuder elutrustning på EU-marknaden ska man också se till så att det finns information om vilka komponenter och vilket material som ingår i utrustningen och var i utrustningen som det kan finnas farliga ämnen och blandningar.

Jag tycker det är glädjande att höra alltfler använda begreppet cirkulär ekonomi. I en cirkulär ekonomi kan produkter demonteras, repareras och uppgraderas, så att de blir mer hållbara och får längre livslängd. När en produkt som har nått slutet av sin livscykel, fortsätter den att utnyttjas i ny produktion och den skapar därmed ytterligare värde.

Regeringen fattade den 28 augusti 2014 beslut om nya förordningar om producentansvar för förpackningar, returpapper och elutrustning. I korthet innebär de nya förordningarna bland annat att återvinningsmålen har höjts och att tillståndsplikt med definierade krav för insamlingssystem har införts.

I början av året redovisade Naturvårdsverket ett regeringsuppdrag i anslutning till de nya förordningarna. Ett exempel på förslag i uppdraget gäller avgiftssystem för prövning och tillsyn. Uppdraget har resulterat i att från och med i år tas tillsynsavgifter ut av bland annat producenter av elutrustning. Läs mer om uppdraget kring producentansvar här.

Vi står naturligtvis inför många utmaningar när det gäller att införa producentansvaret och att gå mot en cirkulär hantering. Det kommer både att kräva nya tekniska lösningar och nya sätt att tänka. Design av produkter behöver ske utifrån miljöaspekter, vi behöver nya företags- och marknadsmodeller, nya finansieringsmetoder och sätt att omvandla avfall till resurser. Helt enkelt nya sätt att organisera samhället.

Jag har arbetat som generaldirektör för Naturvårdsverket ganska precis ett år, men under hela mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat med miljöfrågor i olika former. Jag noterar med glädje att vi ser många initiativ mot ett smartare och mer hållbart sätt att hantera våra gemensamma resurser. Det är den gemensamma resan framåt.

bjorn-risinger-1

Björn Risinger

generaldirektör, Naturvårdsverket

Publicerad: 6 oktober 2016, kl. 08:52 Senast uppdaterad: 2 juni 2017, kl. 11:36