Vem läser egentligen en bruksanvisning?
I Sverige finns inte, och antagligen inte i något annat land heller, någon lag som säger att jag som privatperson ska läsa all information som följer med en produkt som jag köpt. Och det är tur. Inte ens den som arbetat med varors säkerhet och marknadskontroll i många år nagelfar alltid alla dessa lappar, häften och påklistrade instruktioner som privatperson. Vissa instruktioner är det nog nästan ingen som läser.
Allra minst benägna är vi nog att läsa instruktioner för produkter som vi använt ända sedan vi var barn. Vi vet hur en brödrost, en cykel, en dammsugare och ett värmeljus fungerar. Eller när tittade du senast på instruktionerna för hur du tänder och släcker ett värmeljus? Instruktioner kan innehålla självklarheter som gör att man nästan känner sig förolämpad om man väl läser igenom dem.
Det finns förstås lägen när de flesta av oss tar oss samman och börjar bläddra i bruksanvisningen. När det blir delar över vid monteringen av möbler eller när man ska skapa en tidsinställd inspelning i den nya digitalboxen kan den mest förhärdade instruktionsvägrare börja läsa på.
Konsumentverket är marknadskontrollmyndighet för personlig skyddsutrustning för privat bruk och här ska, som på de flesta andra områden, produkten alltid åtföljas av en bruksanvisning. Den som ska använda utrustningen behöver läsa igenom den för att få bästa möjliga skydd när utrustningen används. Men användare av personlig skyddsutrustning skiljer sig inte från andra människor. Man läser instruktioner slarvigt eller inte alls – Hur svårt kan det vara att sätta på sig en hjälm? – och till synes överdrivna och orimliga förmaningar hoppas över. Med kännedom om oss själva och vår omgivning, är den enda rimliga slutsatsen att produkter ska ha så mycket inbyggd säkerhet som möjligt, för att minska risken för skador.
Riktigt skarpt läge blir det när det visat sig att mängder av uppblåsbara flytvästar på marknaden har problem med att gaspatronen gängar ur under användning. Trots att västarna klarar provningen kommer många inte att ge någon flytkraft. Den tekniska kommittén inom Europeiska standardiseringsorganisationen, CEN, dominerad av tillverkare och anmälda organ, anser att problemet är att användaren inte följer instruktionerna. Det står i nästan alla instruktioner att man ska kontrollera utrustningen innan den används. – Och det förstår väl vem som helst att man ska ta isär och kontrollera sin uppblåsbara flytväst, och packa om den om nödvändigt, innan man kliver ut på bryggan. Varje dag. Eller?
Den uppenbara lösningen, kravet att patronen säkras så att den inte kan gänga ur, vill man inte veta av från den tekniska kommitténs. Sverige har genom Arbetsmiljöverket riktat en formell invändning mot standarderna. Invändningen har stötts och blötts en längre tid, men ska nu upp till beslut. Jag har goda förhoppningar om att övriga medlemsstater ställer sig på Sveriges sida i denna viktiga fråga. Åtminstone om frågan hanteras av vanligt folk, användare som du och jag, som vet hur man brukar förhålla sig till bruksanvisningarna.
Förresten, det där med värmeljuset. Många värmeljus är försedda med en instruktion att de inte ska blåsas ut, utan släckas med ljussläckare, en skäppa. Att blåsa ut ljuset kan medföra olika risker. Men jag tror att vi fortsätter blåsa. Även om vi mot förmodan sett instruktionen. Det vore nog bättre om ljustillverkaren ser till att ljuset tål att blåsas ut. Att blåsa ut ett ljus får nog anses vara rimligt förutsägbar användning.
Cecilia Tisell, Konsumentverket