Frågor & Svar

Klicka här för att läsa mer om marknadskontroll, handel över gränser och företagens ansvar (pdf)

• Vad är ICSMS?

  ICSMS är ett annat enligt EU-lagstiftningen obligatoriskt system för informationsutbyte om produkter mellan EU:s marknadskontrollmyndigheter i EU-kommissionens regi. Detta system är framför allt ett för myndigheterna internt system. Swedac är nationell administratör för ICSMS i Sverige.

• Vad är Safety Gate?

  Safety Gate är ett informations- och varningssystem som marknadskontrollmyndigheterna i alla EU-länder använder för att informera varandra om produkter som man upptäckt innebära allvarliga risker och vilka åtgärder man vidtagit. EU-kommissionen, som äger systemet, publicerar varje vecka information om farliga produkter som rapporterats i systemet. Rapporteringen går via nationella kontaktpunkter som i Sverige är Konsumentverket.

• Vad är SOLVIT?

  SOLVIT är ett informellt nätverk i Europeiska kommissionens regi som har som uppdrag att lösa hinder mot de grundläggande EU-rättigheterna att fritt kunna bo, arbeta, studera, exportera eller importera varor, erbjuda tjänster eller etablera sig i vilket EU-land som helst. Nätverket fungerar som ett alternativ till en rättslig process och många gånger kan problemet lösas snabbare än om den klagande går den formella vägen och anmäler hindret till kommissionen eller till en nationell domstol. SOLVIT tar sig an hinder mot fri rörlighet som har orsakats av en myndighet. Eftersom nätverket är informellt handläggs endast ärenden som inte redan har prövats i, eller överklagats till, domstol. SOLVIT hanterar inte heller tvister mellan privatpersoner, mellan konsumenter och företag eller mellan företag. Det finns ett SOLVIT-center i varje EU-land. Sveriges SOLVIT-center finns på Kommerskollegium.

• Vad är ackreditering?

  En kompetensprövning av att ett organ uppfyller kraven för att utföra specifika bedömningar av överensstämmelse. Kompetensbedömningen görs av ett nationellt ackrediteringsorgan enligt europeiska och internationella standarder. Det svenska ackrediteringsorganet är Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedac.

• Vad är ett anmält organ?

  Ett bedömningsorgan som på olika sätt ska kontrollera att produkter uppfyller olika krav. Ett anmält organs uppgift är tillhandahålla tjänster för bedömning av överensstämmelse enligt de villkor som anges i ett stort antal EU-rättsakter. Detta kan ske genom till exempel typkontroll, konstruktionskontroll eller kontroll av kvalitetssystem. Alla anmälda organ finns listade i databas på Europeiska kommissionens webbplats, NANDO. Organen verkar på hela den inre marknaden och tillverkare får fritt välja vilket organ de vill anlita. Anledningen till att dessa bedömningsorgan kallas anmälda organ beror på att de efter att ha kompetensbedömts och utsetts av behörigt organ i en EU-medlemsstat anmäls till Europeiska kommissionen. I Sverige är det Swedac, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, som är behörigt organ för att kompetensbedöma, utse och anmäla dessa organ. Processen liknar den för ackreditering (se nedan).

• Vad är en harmoniserad standard?

  En standard är en teknisk specifikation, ett dokument som föreskriver om de tekniska krav som en produkt, process, tjänst eller ett system ska uppfylla, och som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan. Standarder kan vara nationella, europeiska eller internationella. En harmoniserad standard är en europeisk standard som antagits på grundval av kommissionens begäran för tillämpningen av unionens harmoniseringslagstiftning och som publicerats i EU:s officiella tidning. Användningen av en relevant harmoniserad standard ger presumtion om överensstämmelse med lagstiftningens krav.

• Måste bruksanvisningen vara på svenska?

  Som huvudregel ska bruksanvisningen vara på det språk som är officiellt i det land där man avser saluföra produkten, men det finns undantag.

• Vad är teknisk dokumentation?

  En för ett stort antal produkter obligatorisk dokumentation där tillverkaren beskriver hur produkten uppfyller gällande krav. Dess innehåll fastställs i varje enskild rättsakt, men som en allmän regel skall dokumentationen omfatta produktens konstruktion, tillverkning och användning. Dokumentationen kan till exempel innehålla ritningar, provningsrapporter och beskrivningar av använt material och kvalitetssystem.

• Vad är EU-försäkran om överensstämmelse?

  Ett för ett stort antal produkter obligatoriskt dokument där tillverkaren intygar att produkten uppfyller relevant EU-lagstiftningen, specificerar vilka rättsakter det är fråga om, i förekommande fall vilka harmoniserade standarder som använts för att uppfylla lagstiftningens krav och vilket anmält organ som anlitats. Dokumentet innehåller också tillverkarens namn och adress samt uppgifter för att identifiera produkten, till exempel produkt-eller serienummer.

• Vad är CE-märkning?

  En för ett stort antal produkter obligatorisk märkning som innebär att tillverkaren intygar att den saluförda produkten uppfyller EU-lagstiftningen. Endast produkter som omfattas av lagstiftning som föreskriver om CE-märkning får och ska CE-märkas.

• Vad är nya metoden eller NLF?

  Den lagstiftningsmetod inom EU som innebär att kraven i en harmoniserad produkträttsakt begränsas till grundläggande krav, medan detaljerade tekniska detaljer återfinns i harmoniserade standarder (se nedan). Andra centrala beståndsdelar i denna lagstiftningsmetod är en uppsättning moduler för olika förfaranden för bedömning av överensstämmelse, dvs hur tillverkaren ska gå tillväga för att säkerställa att produkten uppfyller de grundläggande kraven, anmälda organ, EU-försäkran om överensstämmelse, teknisk dokumentation och CE-märkning (se nedan). Denna lagstiftningsmetod började användas 1985 och kompletterades 2008 i det s.k. varupaketet, som också kallas ett nytt gemensamt ramverk för saluföring av produkter (NLF, New Legislative Framework for Products), som även innehåller bestämmelser om ackreditering. Se vägledning för metoden.

  Gamla metoden kallas den mer traditionella, men allt mindre vanliga, typen av lagstiftningsmetod där de detaljerade tekniska kraven ingår i själva rättsakten, vilket ofta upplevs som mer tungrott. Rättsakter som upprättats genom denna metod innehåller inte heller de komponenter som omnämns ovan.

• Vad är harmoniserad respektive icke harmoniserad lagstiftning?

  När alla medlemsstater i EU har kommit överens om gemensamma regler på ett område kallas detta för harmoniserad lagstiftning. Sådan lagstiftning kan ta formen av förordningar eller direktiv. EU-förordningar är direkt tillämpliga i nationell lagstiftning, ibland kompletterade av så kallade genomförandebestämmelser, medan EU-direktiv måste genomföras i nationell lagstiftning, vanligen i form av lagar, förordningar och föreskrifter. När sådana överenskommelser inte finns, inom det så kallade icke harmoniserade området, får medlemsstaterna välja att stifta egen nationell lagstiftning på området eller inte ha några särskilda regler alls. På det senare området gäller dock principen om ömsesidigt erkännande, det vill säga att marknadskontrollmyndigheterna inte på grund av nationella regler får stoppa en produkt som är lagligen saluförd i en annan medlemsstat utan mycket särskilda skäl, som måste motiveras och kommuniceras enligt fastställda förfaranderegler.

• Vilket ansvar har jag som distributör/återförsäljare?

  Det är alltid tillverkaren som har huvudansvaret för att en produkt uppfyller lagstiftningens krav, men som distributör eller återförsäljare har du också skyldigheter, bland annat att säkerställa att tillverkaren har uppfyllt sina skyldigheter avseende märkning och dokumentation och att samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna. Om du marknadsför produkten under eget varumärke eller ändrar en produkt som redan släppts ut på marknaden är du dock alltid att betraktas som tillverkare med tillhörande skyldigheter.

• Jag ska importera en produkt från ett land inom EU, vad ska jag tänka på?

  Inom EU gäller principen om fri rörlighet för produkter, vilket innebär att en produkt som är lagligen saluförd i en medlemsstat också ska anses lagligen saluförd i alla övriga. Denna princip kallas principen om ömsesidigt erkännande. Detta innebär att Tullverket inte utan särskild misstanke får stoppa en produkt från ett annat EU-land och att marknadskontrollmyndigheterna inte får hindra saluföring av en produkt på grund av egna nationella regler utan mycket särskilda skäl, som måste motiveras och kommuniceras enligt fastställda förfaranderegler. Är det fråga om harmoniserad lagstiftning (se nedan), får medlemsstaternas regelverk inte skilja sig åt i någon väsentlig del.

  Som importör har du inte lika stora skyldigheter som när du importerar från tredje land (se ovan), men du har ändå skyldigheter som är beskrivna i respektive produktlagstiftning.

• Jag ska importera en produkt från tredje land, vad ska jag tänka på?

  Tredje land innebär att produkten är tillverkad utanför EU. Först måste du ta reda på vilka regler som gäller för produkten i fråga. Det kan gälla vilka krav som själva produkten ska uppfylla, till exempel vad avser olika risker såsom kemiska, mekaniska eller elektriska, eller hur de ska vara märkta med till exempel symboler eller varningstexter, vilken sorts dokumentation som ska åtfölja produkten eller ska kunna göras tillgänglig för myndigheterna, och om den måste anmälas till någon myndighet för att få föras in i landet. Sådan information kan du få antingen via Kommerskollegium eller ansvarig sektorsmyndighet.

  Information om produkten omfattas av några importrestriktioner, importavgifter såsom tull, moms eller andra skatter, och hur tulldeklarationen praktiskt ska ske kan du få via Tullverket.

  Huvudansvaret för en produkt ligger i princip alltid på tillverkaren, men du bör tänka på att du som importör blir fullt ansvarig för produkten och likställs med tillverkare när du släpper ut den på den svenska marknaden eller EU-marknaden oavsett om du gör detta under det ursprungliga varumärket eller under ditt eget.

  För att underlätta för den som vill importera har Marknadskontrollrådet tagit fram ett informationsunderlag kring vad som gäller och vad som är viktigt att tänka på. Informationen finns här.

• Vad är marknadskontroll?

  Marknadskontroll syftar till att garantera säkerhet, hälsa och konsumentskydd och att motverka snedvridning av konkurrens mellan företag.

  Marknadskontroll innebär att ansvarig myndighet kontrollerar att produkter som finns på marknaden uppfyller gällande lagstiftning och att de är märkta och kontrollerade på föreskrivet sätt. Myndigheten ska vidta åtgärder mot de ekonomiska aktörer vars produkter inte uppfyller ställda krav. Åtgärder som kan bli aktuella är till exempel försäljningsförbud, tillbakadragande av produkter från marknaden eller återkallande av produkter från slutanvändare.

  Marknadskontroll sker i form av informationsinsatser, planerade kontroller hos tillverkare, importörer eller återförsäljare eller reaktioner på rapporterade olyckor, klagomål från allmänheten eller varningar från myndigheter i andra länder. Marknadskontroll omfattar inte förhandskontroll eller kontroller av produkter i bruk.

  Med tanke på den snabba produktutvecklingen och den stora mängden produkter som tillhandahålls på marknaden är det omöjligt att kontrollera alla produkter. Därför sker marknadskontroll vanligtvis i form av stickprov efter riskbedömning.

  I den här broschyren går det att läsa mer om marknadskontroll.