GD-bloggen

Inledningen av 2020 har tyvärr präglats av Covid-19, en pandemi som påverkar samhället i grunden.

Många kan nog ha kommit att förknippa MSB med helt andra ansvarsområden än marknadskontroll genom det mediala flödet. Jag brukar beskriva vårt uppdrag som att det spänner över frågor som räddningstjänst, olycksförebyggande arbete, krisberedskap, civilt försvar, cybersäkerhet och säkra kommunikationer. Myndigheten har alltså många strängar på sin lyra, och en är att vara marknadskontrollmyndighet.

Fördjupad integration och gemensamma insatser gör oss mer starka att hantera internationella utmaningar tillsammans, exempelvis pandemier. Det finns all anledning att bejaka ett utvecklat EU-system även när det gäller marknadskontroll.

När det gäller marknadskontroll har vi ett operativt ansvar för ett antal olika produkter, främst reglerade genom fem EU-rättsakter som MSB ansvarar för. De fem rättsakterna reglerar aerosolbehållare, transportabla tryckbärande anordningar (t.ex. gasflaskor), gasanordningar (t.ex. gasolgrillar), pyrotekniska artiklar och sprängämnen för civilt bruk. EU är viktigare än någonsin.

Den här GD-bloggen har ju till syfte att beskriva hur marknadskontroll bidrar till ett tryggare samhälle och rättvis konkurrens, och regeringen har dessutom sagt att den inre marknaden ska vara en huvudprioritering 2019-2024.

Att regeringens prioriterar den inre marknaden, som är en av EU:s största framgångar, blir sannolikt ännu viktigare när pandemin har passerat, och den ekonomiska återuppbyggnaden ska genomföras. Med över 500 miljoner konsumenter och 24 miljoner företag är den inre marknaden världens största marknadsplats och är betydelsefull för Sveriges konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.

Regeringen vill genom sina prioriteringar ta ett samlat grepp om den inre marknaden och de fyra friheterna (varor, tjänster, personer och kapital) eftersom de är ömsesidigt beroende av varandra. Målsättningen är ju att den inre marknaden ska fungera bättre i praktiken och att efterlevnaden av gällande regelverk ska förbättras. Detta är något som även vi myndigheter måste prioritera i vår verksamhet, och särskilt viktigt är det i uppbyggnaden av Europas ekonomier efter Covid-19 pandemin.

Regeringens önskan sammanfaller också med rättsliga förändringar på EU-nivå.

Under nästa år träder den nya EU-förordningen (EU 2019/1020) om marknadskontroll ikraft. Motiven för marknadskontroll som en garant för den inre marknadens funktion har inte förändrats: Produkter som inte överensstämmer med kraven och osäkra produkter, utsätter medborgarna för risker och kan snedvrida konkurrensen. Aktörer som säljer produkter som uppfyller kraven inom unionen ska inte konkurreras ut av oseriösa aktörer som fuskar med kraven, på bekostnad av säkerheten. Den inre marknaden kan stärkas genom stärkt marknadskontroll, tydliga, transparenta och heltäckande regler för de ekonomiska aktörerna, ökade kontroller av överensstämmelse och ett närmare samarbete över gränserna från marknadskontrollmyndigheternas sida, bland annat genom samarbete med tullmyndigheterna. Den nya förordningen ger våra myndigheter utökade verktyg för att kontrollera efterlevnaden av produktreglerna.

I tidigare inlägg här på bloggen har jag framfört vår målbild att öka informationen till aktörerna, och även belyst utmaningarna vi har för att få kunskap om den nationella marknaden för de olika produktsektorer som MSB ansvarar för. Kunskap om den nationella marknaden är viktigt och blir ännu viktigare inför den första nationella strategin för marknadskontroll.

Den nationella strategin för marknadskontroll är ett krav som ställs genom den nya EU-förordningen om marknadskontroll vilken ska upprättas av Sverige senast i juli 2022. Här bör det finnas möjlighet till bra samverkan mellan marknadskontrollmyndigheterna så att underlag kan levereras till det nya nationella samordningskontoret.

Vi på de marknadskontrollerande myndigheterna har en spännande tid framför oss, med ett omfattande arbete att stärka den inre marknaden enligt regeringens prioriteringar!

I skrivande stund är många av Marknadskontrollrådets myndigheter på olika sätt engagerade i det pågående utbrottet av covid-19. Pandemin påverkar vår hälsa, ekonomi, samhällssystem och våra sociala liv i en omfattning som vi aldrig har sett i modern tid.
Många av tillsynsmyndigheterna jobbar på högvarv med frågor som i det rådande läget blivit extra aktuella och centrala i diskussionen om hur vi ska bekämpa sjukdomsutbrottet. Vi tvingas alla tänka utanför de ramar och rutiner som i vanliga fall räcker för att vägleda oss i myndighetsutövningen.

Ett tydligt exempel är diskussionerna om de snabba och enkla tester som används för att man ska kunna avgöra om en person är smittad av covid-19 eller om en person har haft sjukdomen. Här är det i huvudsak två typer av tester som är aktuella.

• Snabbtester, eller produkter för patientnära testning (point of care tests), är tester som genomförs och avläses av hälso- och sjukvårdspersonal nära patienten. Detta till skillnad från tester som behöver analyseras på laboratorium. Produkter för patientnära testning är inte avsedda att användas av konsumenter.
• Självtester är avsedda att användas av konsumenter i hemmiljö till skillnad från tester som används inom hälso- och sjukvården. En självtest är ett kit där en konsument (lekman) i hemmiljö tar prov och tolkar ett testsvar på egen hand. Lekmän är personer utan formell utbildning inom relevant område inom hälso- och sjukvård eller medicin.

Gemensamt för dessa olika typer av tester är att de är avsedda att påvisa sjukdom, eller spår av sjukdom, genom att analysera ett prov som tagits från kroppen. De räknas som IVD-produkter (in vitro diagnostiska produkter) och ska vara CE-märkta av sin tillverkare. Märkningen är tillverkarens försäkran om att produkten uppfyller kraven i det medicintekniska regelverket.

Läkemedelsverket har hittills under pandemin utfärdat sex marknadsförbud mot självtester för covid-19 som inte har uppfyllt gällande krav. WHO och tillsynsmyndigheter i andra delar av världen har rapporterat om förfalskade tester som cirkulerat på marknaden, liksom overksamma reagenser som sålts till laboratorier. Här är det viktigt att marknadskontrollerna fungerar och att ansvariga myndigheter och organisationer våga agera kraftfullt.
Självtester har ett begränsat värde i nuläget och kan dessutom innebära en hälsorisk. Vi har att göra med ett helt nytt virus som upptäcktes i december 2019. Det innebär att vi i nuläget systematiskt måste samla medicinska data om sjukdomen för att kunna begränsa smittspridningen, hitta effektiva förebyggande åtgärder och fungerande medicinska behandlingar. I det perspektivet har självtester ett begränsat värde eftersom testresultaten inte kommer sjukvården och vetenskapen till del.
Det råder stor brist på materiel inom sjukvården just nu, och inte minst tester. I debatten kan vi ibland få höra att vi har för tuffa och krångliga regler för aktörer som vill få ut sjukvårdsprodukter på marknaden. Och visst är reglerna omfattande och kraven höga, men av mycket goda skäl.
Bristen på sjukvårdsutrustning får inte innebära att vi börjar tumma på reglerna och ifrågasätter de principer som syftar till att sätta patientsäkerhet och folkhälsa främst.
För vad är ett test värt om vi inte kan lita på testresultatet? Hur ska vi veta att provmaterialet (t.ex. blod eller saliv) är inhämtat på rätt sätt?
På vilket sätt löser vi smittspårningen och förhindrar smittspridning om de analyser vi gör inte helt går att lita på? Och kan vi någonsin lära oss något om viruset och sjukdomen om vi inte har ett vetenskapligt angreppssätt för att hitta svaren på frågorna?
Tillsynsmyndigheterna har en mycket viktig roll i samhället, och att de regler och krav som vi ställer på produkter och verksamheter är centrala för folkhälsan.
Och svaret på min initiala fråga är givetvis nej. Ett otillräkneligt test för covid-19 är inte bättre än inget alls. Det kan vara opålitligt, vilseledande – med ökad risk för smittspridning – och dessutom bidra till att de svar vi söker om sjukdomen kommer att dröja ännu längre.

Sverige är en del av världen, det märks inte minst under den pågående coronakrisen – en kris vi delar med resten av världen. Sverige är också del av en global handelsplats, och med den ökande e-handeln står Kemikalieinspektionen inför nya utmaningar.

Handeln står inför en strukturomvandling på grund av den stora tillväxten av e-handel. När allt fler av oss köper kläder, skor, verktyg och målarfärg på nätet skapar vi också kraftigt förändrade handelsmönster, varuflöden och nya aktörer. Enligt vissa bedömningar kan så mycket som 20-30 procent av den totala handeln utgöras av e-handel kring 2025. Det är bara fem år dit!

En konsekvens av att konsumenter köper varor från leverantörer utanför EU, exempelvis via e-handelsplattformar som Wish, E-bay eller Amazon, är att man som konsument då även blir importör. Det betyder att inget företag inom EU är ansvarigt för att EU-reglerna uppfylls och webbplattformen som man köpte ifrån har i många fall ett oklart ansvar för de varor som förmedlas. Med andra ord: varor som inte hade fått säljas i EU på grund av brister i produkt- eller kemikaliesäkerheten kan levereras direkt hem till brevlådan. Som privatperson är du själv importör och därmed ansvarig för att varorna inte innehåller förbjudna ämnen och är rätt märkta – ett ansvar som ingen normal konsument har kunskap att kunna uppfylla.

Att varor som inte uppfyller EU:s krav på säkerhet och faromärkning kommer in i Sverige och EU är inte bara en farhåga. Tillsyn som gjorts både här i Sverige och i andra EU-länder visar att varor som köpts från e-handlare utanför Europa innehåller förbjuda ämnen i mycket högre utsträckning än varor från europeiska företag.

Så vad ska vi göra? Och vad gör vi?

Vi har på Kemikalieinspektionen under de senaste åren ökat vårt fokus på tillsyn av e-handeln. 2018 genomfördes ett större tillsynsprojekt inom EU som handlade om faromärkning av kemiska produkter som såldes på nätet. Så hög andel som 83 procent saknade en sådan märkning. Förra året ledde vi ett nordiskt tillsynsprojekt om e-handel. Resultatet visade att produkter inköpta via marknadsplatser utanför EU hade brister dubbelt så ofta som produkter som köpts inom EU.

I år är vi också med och leder ett EU-gemensamt projekt om e-handel. Syftet med projektet är att utveckla metoder för tillsyn av e-handelsföretag, och i denna globala handel behöver marknadskontrollmyndigheterna samarbeta mer över gränserna. Kemikalieinspektionen har dessutom nyligen fått i uppdrag av regeringen att analysera e-handelns särskilda utmaningar när det kommer till varors innehåll av kemiska ämnen. Det är ett angeläget och viktigt uppdrag med tanke på hur handeln håller på att förändras. Vi ska redovisa uppdraget till regeringen i januari 2021.

Men vi kommer att behöva göra ännu mer framöver. Inte minst behöver vi samarbete med andra myndigheter och gemensamt öka vår kapacitet att informera om och bedriva tillsyn av att produkter är säkra för konsumenterna. Sverige är en del av världen, och som sådan delar vi världens utmaningar. Coronakrisen har redan påverkat handeln i hög grad. Butikskedjor, stora som små, varslar eller stänger. Det är ännu för tidigt att sia om hur detta kommer att påverka våra köpmönster, men vi kan med sannolikhet anta att e-handeln kommer att vara fortsatt stor och växande.